25 September, 2008

Hindrar möbelklassiker framtidens nordiska designmästare?

Mathsson, Wegner, Panton, Aalto, Henningsen, listan kan göras ändlös. Under 1900-talet har de nordiska länderna representerat ett oproportionellt antal av världens mest ryktbara möbeldesigners. De flesta blev välkända redan under sin karriär medan andra har blivit kultförklarade i efterhand. Gemensamt för namnen ovan är dock att de idag betraktas som några av de nordiska mästardesignerna.

Det är vanligt, särskilt här i Sverige, att hitta inredning och möbler av dessa formgivare både i folks hem och på allmänna platser. Alvar Aaltos tulpanvas, Yngve Ekströms Laminostol och Henningsens lampor ser vi överallt. De är stående och hängande reklam för sina sedan länge döda formgivare. Det är därför inte konstigt om unga designers idag finner det svårt att hitta sin plats och att konkurera bland dessa ikoner.

Få moderna formgivare har uppnått samma status som sina föregångare. Det finns självklart undantag såsom Philippe Starck, Ron Arad… etc. men även de är från en äldre generation och länder utanför Norden.

Situationen är så klart långt ifrån hopplös för nya designers. Trots att många kan tala illa om möbeljättar som IKEA, har storföretagen faktiskt bidragit till ett ökat allmänintresse för design och inredning och det blivit mer lätt tillgängligt. Det betyder att det är en tuffare bransch för potentiella formgivare, men vilket i sin tur kan leda till ökad kvalitet genom den hårda konkurrensen. Sverige har dessutom IKEA att tacka för det goda ryktet utomlands när det kommer till svensk modern design. Det är ett faktum att ord som Sverige och möbeldesign ofta associeras.

Många har en känsla av kulmen är nådd inom möbeldesign då nya designidéer helt enkelt kan bli för extrema för att fortfarande fylla sin funktion som möbel. Ett tidigt exempel på detta är Gerrit Reitfelds Red/blue Chair. Liknade problematik återfinns även i musik och övrig konst. Nya material (såsom olika samansättningar av trä och plast) samt nya utmaningar inom design (ekologiskt och miljövänligt tänk) visar dock på att det fortfarande finns mycket kvar att åstakomma. Även om det hade funnits limits, vore gränslandet emellan varit oändligt.

Det är ingen fara med nordisk design just nu. Det lilla området i norr anses fortfarande som ett mecka för inspiration och innovation när det gäller möbeldesign. I takt med att oron över växthuseffekten blir allt större, ökar dessutom efterfrågan på möbler gjorda av naturliga och organiska material såsom trä och finns det ett bättre ställe att producera sådana?

I kommande artiklar här på NM kan du läsa mer om nya formgivare och ny design.